Josefin & Vanja

 
 
Efter att ha illustrerat typ 10 självprortätt så har jag fått ny inspiration av att lyssna på Josefin och Vanjas senaste poddavsnitt och illustrerade dessa superpinglor.
 
Avsnittet handlar om hur dem hanterar alkohol. Josefin firar sju år som nykter och Vanja har av egna själ valt att avstå från alkohol. Dem delar båda sina tankar och historier om sina komplicerade relationer till alkoholen. Tycker att detta är ett så otroligt viktigt ämne att prata om. Det är så många som far illa när alkohol är inblandat. Inte bara att en själv kan göra saker en ångrar på fyllan utan också att ens drickande kan gå ut övera andra.
 
Jag känner mig stolt när jag ser andra som lyfter tabubelagda ämnen och vågar berätta sin historia. Det finns inget som inspirerar mig så mycket som att få höra andras berättelser om hur dem tampas med sina demoner. Att få höra att vi alla är lika när vi går igenom svåra saker. Och särkillt peppande och rörande är det att få se och läsa all positiv respons och det stöd folk erbjuder.

Evelina

Vi är din armé!

En person vars liv jag har följt och brytt mig om i 10 år går igenom en jobbig tid nu. Sandra Beijers blogg är den jag har följt allra längst och jag vet att jag inte är ensam om att känna att hon är som en vän. Hennes sida är ett community och vi som läser och följer henne är hennes vänner. Speciellt nu när hon bearbetar ett breakup fascineras jag över mängden stöd, tid och engagemang alla hennes följare lägger ned på att försöka få henne att må bättre. Vilket systerskap och vilken kärlek alla dessa människor uttrycker för en person ingen av oss egentligen känner.
 
 

Evelina

Tankar om mina studier

 
Årets kortaste månad har tagit sina första steg. Snön ligger kvar men pendlar mellan isig och klibbig och ljuset börjar återvända i vardagen. Solen går nu och lägger sig vid 16.00. Jag och Markus har köpt nya möbler till lägenheten och Helmer har lärt sig massor av nya ord, bland andra bil, traktor, gris, buss och mus. Jag och Markus har också lyft ämnet framtiden igen.
 
Jag har öppnat upp ett samtal mellan mig, hon som är programansvarig för DMP och min studievägledare för att undersöka möjligheten att eventuellt läsa mitt sista universitetsår på annan ort. Markus är nämligen klar med sina universitetstudier om 1,5 år och då behöver han åka till Uppsala för att göra sitt avslutande år för att sen få bli vigd till präst. Eftersom jag och Markus har Helmer känner vi att det inte funkar att Markus åker till Uppsala själv. Det är trotts allt ett års heltidsstudier och att han ska pendla är inte Heller ett hållbart alternativ. 
 
Jag har aldrig bott någon annanstans än i Västerbotten och vill gärna prova att bo på andra platser i Sverige. Gärna större städer. Och jag är rätt så less på staden Umeå som jag bott i under majoriteten av mitt liv. Det känns som att jag kan varenda hörnsten av staden, trotts att den byggs om, vilket känns rätt trist. Det är inte mycket jag blir nyfiken kring eller som känns spännande här längre.  Så jag är därför inte helt emot tanken att avsluta mina studier någon annanstans än i Umeå. 
 
Men allting är fortfarande på tankestadiet och ingenting är säkert. 
 

Evelina