Tankar om SKAM säsong 3 (SPOILERS)

 
Sen någon vecka tillbaka har jag sett klart säsong 3 av SKAM och nu tänkte jag dela mina tankar om serien så här långt. Om du inte har sett ikapp serien så läs inte vidare för detta inlägg kommer att innehålla SPOILERS!
 
Säsong 3 fokuserar på Isak som faller hals över huvud för Evan. Han kämpar med sin sexualitet och identitet i förhållande till vad andra ska tycka om honom. Vad ska hans vänner tycka? Kommer hans föräldrar att acceptera honom? Kan han vara ärlig mot sig själv och tillåta sig själv att älska Evan?
 
 
Dem som har gjort serien har byggt upp den bra. Vissa saker undgår en för att en sen ska förstå det mot slutet av säsongerna. T.ex att jag i början av säsong 3 inte gillade Evan för att jag uppfattade honom som manipulativ. Jag kunde inte få grepp om honom. Gillade han Isak eller lekte han bara med honom. När det kommer upp att han är bipolär föll alla bitar på plats. Han går med i trivsel gruppen för att få träffa Isak och han är osäker för att han vill vara med Isak men vill inte att han ska veta att han har maniska perioder och han döljer sin osäkerhet med ett snett leende och galna upptåg.
 
Jag gillar hur dem har centrerat avsnitten kring huvudpersonen. Att dem händelser och personer som inte är intressanta för Isak, i det här fallet, inte är med. T.ex. Chris och Eva verkar ha blivit tillsammans men det kommenteras aldrig. Allt en får se är att dem hånglar i periferin på alla fester Isak är på och att dem är väldigt kärvänliga med varandra på julfesten i slutet. Noora kommer hem från London och har tagit en paus med William. Någonting har hänt mellan dem men vi får aldrig reda på vad för Isak är upptagen med sina egna problem med Evan och sina föräldrar som nyss har separerat.
 
 
Men jag är trotts detta sjukt besviken på Nooras karaktärsutveckling och på hur ovärdig William och Nooras avslut blev. Från att vara det viktigaste och fått störst fokus i serien till att inte ens kommenteras. Vad hände? Hur kan paret som haft så uppenbar kemi från säsong ett fått ett så abrupt slut? Det enda som Noora berättar är att William blir någon annan i närheten av sin pappa och att han spenderar mer tid på jobbet än med henne. Jag kan helt och fullt förstå att hon kännt sig ensam i en stad där hon inte känner någon när hennes pojkvän inte verkar avsätta någon tid för henne. Men varför kämpar inte William för henne när han spenderat så mycket tid på att få henne att date honom i tidigare säsonger? Och varför väljer Noora att åka hem till Norge utan William när hon gett honom så mycket av sig själv och ansträngt sig så mycket för att han ska våga vara hennes? Vad hände i London? Var är William? Och hur är det med Noora? 
 
 
Som jag har uppfattat det har säsong 3 varit den mest hypade av alla säsonger. Alla jag känner som sätt alla 3 säsonger har sagt att detta är den bästa säsongen och jag tyckte att den var riktigt bra men jag tyckte att dem två första säsongerna är dem bästa för att jag lättare kan identifiera mig med tjejerna. Sanna för sin tro och för hur hon oavsett vad alltid står upp för sina vänner, Noora för sin envishet, stolthet och att hon är helt konflikträdd och Vilde hon som jag är osäker, närhetssökande och trög i sin insikt kring vilka som är hennes riktiga vänner. Blir lite ledsen när jag hör hur folk irriterar sig på VIlde. Flickor som Vilde får aldrig vara huvudkaraktärer utan bara den större birollen. Hennes karaktärsutveckling, romanser och identitetsresa får andra platsen och berättas i andra hand. Enda anledningen vi får veta hur det går för henne är för att hon är vän med huvudpersonerna, att hon råkar vara på samma platser som dem och att pojken som i säsong 3 faller för henne är en av Isaks vänner. Och till och med då, när någon äntligen bekräftar henne och tycker om henne för den hon är, så är motivationen för storyn att Magnus ska få den tjej han vill ha inte att Vilde ska få välja. Hon får aldrig vara huvudrollen i sin egen historia vilket gör mig ledsen. För att hon var jag. 

Evelina

Skins

 
När jag skrev om SKAM nämnde jag att den påminner mig väldigt mycket om en serie jag följde och älskade i gymnasiet. - Skins. Skins är en brittisk serie om ett kompisgäng som alla går på College (gymnasiet) i Bristol. Vi får följa deras liv som involverar allt från droger och sex till vänskap och relationer. Storyn är linjär men vi får ändå följa berättelsen genom allas ögon. Varje avsnitt har en ny huvudperson och serien är gjord på så sätt att den som tittar ska kunna uppleva historien som om hen vore huvudpersonen (precis som SKAM).
 
 
Serien fick 7 säsonger och gick igenom 3 generationer av tonåringar. Efter 2 säsonger byts alla skådespelare, utom en, ut mot nya och bildar då en ny generation. Samma visa efter säsong 4. Säsong 7 däremot utspelar sig  ungefär 5 år senare och handlar om dem 3 populäraste karaktärerna från generation 1 och 2. Det är även dem karaktärerna som inte riktigt fick ett avslut i sina ursprungliga säsonger.
 
 
Att den utspelar sig i England spelade ingen roll för igenkänningsfaktorn fanns där och slog mig som en örfil. Det jag älskade med serien var att det var den första ungdomsserien jag hade upptäckt som lyfte och öppnade diskussionen om hur det är att vara ung och börja bli vuxen. Om hur det är att brottas med sin sexualitet och identitet. Hur det är att leva med psykiskohälsa och samtidigt göra allt för att passa in i verklighet och andras förväntningar. Alla karaktärer är komplexa, trasiga och bekräftelsesökande, precis som en själv är och var i den åldern.  
 
Så till alla er som älskar SKAM, Skins är ett het tips ni kan beta av i väntan på Säsong 4. Här har ni en rolig teaser till serien. Skådespelarna från generation 2 och 3 är med i en speed challenge.
 
Generation 2
 
Generation 3

Evelina

Låt oss prata om SKAM

 
Vid det här laget är det nog få som har missat att höra om den norska ungdomsserien SKAM! Många har sett den och många älskar den. För min del blev jag rätt anti när den blev så hypad men nu nyligen har jag ändå satt mig ned och tittat. SKAM är en ungdomsserie om ett tjejgäng som börjar i första ring på gymnasiet och allt vad det innebär med killar, tjejer, identitetskriser, sex, fester och drama. Målgruppen är nog gymnasieungdomar men även jag och Markus som är 22 och 26 har tyckt om den.
 
 
Första säsongen tyckte jag var var rätt seg och förutsägbar men den tog fart mot slutet. Första säsongen var ändå så pass intressant att jag inte kunde sluta se. Avsnitten slutatde alltid i någon form av cliffhanger eller oavslutat konversation vilket gör att en alltid vill fortsätta se. Andra säsongen däremot är riktigt bra hela vägen igenom.
 
 
De två säsongerna som kommit fokuserar på varsin person i tjejgänget. Säsong 1 handlar om Eva som just har blivit tillsammans med Jonas. Men hon känner att hon inte har några vänner för hon har i samma veva blivit dumpad av sin bästis Ingrid. Anledningen vet en inte om och detta är en stor cliffhanger som en spänt väntar på svaret på.
 
 
Säsong 2 handlar om Noora som kämpar med sina känslor för en kille hon inte borde känna attraktion för. Hon har en komplicerad bakgrund och blir vän med resten av tjejerna av en slump. Har innan detta börjar tillbringat en tid i Madrid och har pga det inte så många vänner i Norge. Jag älskar kärlekskrånglet i säsong två. Alla stora och värkande känslor och Nooras tjurskallighet. Hon gör allt för att övertyga sig själv om att det hon känner inte är sant och jag känner igen mig så mycket i hennes envishet. Detta är en av aspekterna till att jag tror att så många har blivit så fängslade av denna serie. Det finns någon för alla att identifiera sig med och det är en av få serier som handlar om unga som är så sann om hur det faktiskt är att vara ung.
 
 
SKAM är väldigt lik en serie som heter Skins som jag älskade när jag själv gick i gymnasiet. SKAM precis som Skins handlar om hur det är att vara ung, om hur det är att bli vuxen och börja känna, uppleva och konfronteras med det som kommer med att introduceras till den värld som styrs av unga vuxna.
 
Nu till helgen kommer säsong 3 av SKAM till Svt och den ska berättas från Isaks perspektiv.

SKAM hittar ni på SVT Play.


Evelina