the other evelina

Evelina Östlund

Take a Picture

Bilderna finns att hitta på min pinterest
 
Det som är så fantastiskt med att gå en kreativ utbildning är alla kreativa människor som en får spendera sina dagar med. Människor som gör precis det du gör och som en kan hämta inspiration från. En kan också ta hjälp av dem med saker en inte klarar själv. Jag har länge velat ta lite bättre porträttbilder att använda som bloggheader, profilbild till min facebooksida och lite andra ting. Men min kamera har ingen fjärutlösare och jag känner ingen som bor i Umeå som skulle kunna ta den typen av bilder som jag vill ha.
 
Men nu blir det av för jag har bett Jennifer i min klass att fotografera mig. Ovan ser ni ett inspirationskollage med bilder som jag delade med henne för att ge henne ett hum om vad jag tänker. Jennifer är jätte duktig på att fota natur och krispiga porträttbilder och jag är väldigt peppad att få fara ut och fota med henne.

One in a melon

För ett par veckor sedan fick jag en beställning av Linnea på ett print som jag illustrerade. Nu har den landat i sitt nya hem och här ovan är några bilder som jag fick skickade till mig av Linnea. Jag älskar att få såna här bilder efter att jag gjort ett jobb för att där är så roligt att se vad som händer med ens verk. 
 
 
Motivet är en glad melon med texten one in a melon. Linnea hade en väldigt tydlig bild av vad hon ville ha och hade referensbilder som jag utgick från när jag illustrerade. Linnea väntar sitt första barn och det inramade printet står nu i lillans barnrum.
 
 
 
Är du intresserad av att beställa någonting av mig. En logotyp, ett print eller en annan typ av illustration så kan du kontakta mig via min facebook-sida. ↓

Allt som blir kvar

 
Jag har nyligen läst klart Sandra Beijers andra roman Allt som blir kvar. På många sätt älskade jag den. Språket är, precis som i Sandras första roman, otroligt vackert. Trotts att hennes ord beskriver något fruktansvärt. Jag tyckte om den här boken men den väkte många funderingar under läsningens gång. 
 
Boken handlar om kärlek. Men inte den fjärilsfladdrande, glittrande förälskelsen utan kärlek som tar slut. Mina känslor kring boken skulle ha varit bättre om jag kunnat relatera mer till huvudpersonen. Matilda blir dumpad av sin pojkvän på den allra första sidan och boken är berättelsen om hur hon kommer över honom. Jag är lycklig i min relation och jag kunde inte komma in i den typen av sinnestillstånd som krävs för att hlet och fullt uppskatta en feel bad roman av detta slag.
 
Jag saknar någon form av förankring i det förflutna. Vem brukade hon vara? Vad är det hon saknar? Hur var det innan hon blev dumpad? Jag vill veta vad och vem det är hon sörger. Men jag förstår att i Matildas värld är det detta hon desperat försöker glöma och därför får förhållandet så lite plats. För det är över och borta.
 
I princip hela boken berättar om Matildas vän Miron som gör sitt bästa för att dra med Matilda på olika äventyr. Dem ska ha så roligt att hon inte hinner tänka och en dag kommer hon vakna upp och ha glömt sitt ex och vad dem hade. Men jag tycker att det blir tydligare och tydligare när historien fortlöper att Miron har missförståt allting. Det är egentligen inte hennes gångna relation hon sörger. För efter halva boken är uppbrottet bara en fluga i periferin och Matilda börjar istället bli rädd för är att bli ensam igen och det kan inte Miron rädda henne ifrån. 

Matilda går in i någon slags drömvärld utan regler och utan konsekvenstänkande. En kännsla jag även fick av filmen The Dreamers. Matilda, Miron och ytterligare en vän, Simon, ingår i någon slags pakt som ingen utomstående får komma in i. Miron och Simon verkar älska deras äventyr men Matilda verkar bara trött. Hon släpas runt på fest efter fest som en lealös docka och hennes egna vilja verkar ligga kvar i det förflutna. Eller rättare sagt verkar den ligga hos Miron. Jag funderade hela boken vad hans egentliga motiv för detta var, för jag kännde att det fanns mer bakom hans ideer om äventyr än att pussla ihop Matilda igen. Miron blir så uppfylld av hans planer att Matilda glöms bort. Matilda är i spillror och hon vet inte vem hon är utan sitt ex. Hon försöker plocka ihop sig själv igen men hon verkar själv inte veta vad som egentligen blev kvar av henne.
 
Boken är jättefint skriven och jag njöt av att läsa den bara på grund av språket. Men boken väckte fler frågor än vad den gav svar och jag blev bara mer och mer förvirrad och vilsen desto längre in i boken jag kom. Men det är väl precis där Sandra har lyckats. För det är väl precis så ett uppbrott är.
E V L I N A . Ö S T L U N D

-->