Evelina Östlund

Om allas rätt till ...

 
Idag är många livrädda att på något sätt bli ihopkopplade med feminismen. För feminister säger hen, feminister är nyskilda och glada för det, feminister tycker att äktenskap är förlegat, feminister är inte rädda att gå barbröstade med slagord målade över kroppen, feminister hatar män, feminister klär sig sunkigt och rakar sig aldrig och feminister står inte för jämlikhet utan för kvinnans rätt till överhet och makt över männen. Ordet feminist eller feminism har blivit urvattnat och associeras idag med något helt annat än det egentligen betyder.
 
Ursprungligen (kring 1800-talet) var feminist ett uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassade sitt beteende till rådande könsnormer. Dessa kvinnor var i samhällets ögon obekväma pga det sätt somdem förde sin kamp. - Genom att höja sina röster. Dem verkade för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans rätt till likställighet med mannen. Dagens betydelse är snarare någon som hatar män och tycker att det är kvinnors tur att förtrycka den andra halvan av jordens befolkning. Ordet och dess rörelse har fått en negativ klang. Fördomarna mot feminismen och feminister drar bort fokusen från den grundtanke som alla borde stå för, vad feminismen kämpar för nämligen jämstäldhet. Feminism är inte synonym med jämställdhet, utan ett verktyg för att uppnå jämställdhet.
 
I Svenska Akademiens ordlista från 2006 definieras feminism som en ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Feminism skulle även kunna beskrivas som en ideologi som erkänner att vi lever i ett ojämställt samhälle (ett patriarkat), och som vill nå en ekonomisk, politisk och social jämlikhet mellan alla människor.
 
Borde det inte vara en självklarhet att alla ska ha samma rättigheter och rätt till respekt?

Stolt och rakryggad men rädd

 
Jag går i 6 klass. Jag har blivit känd som den kristna tjejen, med en pappa som jobbar i kyrkan. Hon som tror på sånt som inte finns. I samma veva har jag även i flera år irriterat mig på att ingen tror att en tjej kan slå långt och göra frivarv i brännboll. Jag lär mig att det inte hjälper att hugga till med ilska mot mina klasskamrater, det ger dem bara mer bränsle. 
 
Ärligt så kan jag känna en klump i magen när jag öppnar munnen för att tala om vad jag tror på. Både när det gäller min religiösa tro och min politiska. 
 
Sekulariserade Sverige accepterar, till en viss grad, exempelvis judar, kristna och muslimer. Det vill säga så länge vi håller oss på vårat hörn och inte skyltar med det allt för mycket. För redan vid orden jag är kristen har jag tydligen kränkt den fina lilla svenska ateisten och slängt min tro i dennes ansikte, trotts att det i majoriteten av fallen var hen som ställde frågan. För en upplyst lite flicka med bra betyg ska vara smart nog att förstå att det där med Gud bara är trams och sagor.  
 
Och öppnar en munnen och talar om kvinnors rättigheter och vad en anser är fel i vårat utopiska samhälle så blir en ofta attackerad och nästan utskälld efter noter. Man vill övertyga mig om att allting är bra och att jag bara inbillar mig saker. Och frasen du vet att du inte alltid måste säga vad du tycker bli allt vanligare i min närhet. Men jag vill inte att de nya människorna ska få växa upp och leva i ett samhälle där tjejers kroppar blir tafsade på medan ingen låtsas se. Där kvinnor fortfarande får lägre lön för samma yrke och inte får någon respekt för att de råkar sakna snopp. Där killar som ligger runt är hjältar medan kvinnor är horor. Där könsrollerna säger att kvinnor är sexobjekt och män är dominanta svin. Där tro är för de svaga och orden jag tror på Gud gör att du dumförklaras.

Om mig

Min profilbild
Jag heter Evelina Östlund och jag är från Umeå. Jag gillar konst, kaffe och musik en kan dansa till. Min blogg handlar om mitt liv som fru och mamma. Men också om mina drömmar om att jobba med design, konst och skrivande.

Translate my blog -->